Vegetativ förökning ett trädgårdshantverk, olika tekniker

Måndag den 16 april

Det var vår i luften när VTs medlemmar samlades för att lyssna till Tina Westerlunds föredrag om vegetativ förökning. Ett passande ämne när de flesta av oss har satt igång med trädgårdsarbetet för säsongen. 
Vid vegetativ förökning får du en kopia av moderplantan. En ny planta med samma utseende, färg på blommorna och samma egenskaper som moderplantan. Till skillnad från fröförökning/sexuell förökning. Då får plantorna olika genuppsättning vilket kan leda till varierande utseende och egenskaper.  
Tina är lektor vid institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet. Hon forskar i vegetativa förökningsmetoder och utvecklar sätt för att kunna bevara trädgårdskunskap som annars skulle gå förlorad. Hon undervisar också i trädgårdshantverk vid institutionens utbildningsprogram i Mariestad. I första hand intresserar hon sig förökning av fleråriga örtartade växter. Tina är också utbildad trädgårdsmästare.

I dag tar många plantskolor och handelsträdgårdar in stora mängder pluggplantor från t.ex. Holland, Danmark och Tyskland istället för att själva föröka och få fram växter för försäljning. Det finns risk för att mycket av den traditionsbundna kunskap och erfarenhet som funnits på plantskolor vad gäller förökningshantverket försvinner. Tina beskriver och kategoriserar förökningsmetoder på plantskolor och handelsträdgårdar förr och nu.  För att kunna beskriva trädgårdshantverket intervjuar Tina de som har lång erfarenhet av att föröka växter vegetativt. Hon arbetar också praktiskt med vegetativ förökning på plantskolorna för att verkligen sätta sig in i och förstå hantverket. 
Vi fick se bilder på hur man tar bassticklingar, topp– och bladsticklingar, rhizom– och rotsticklingar och hur man kan göra avläggare av nejlika. Tina visade också hur man kan ta bladsticklingar av hyacint och få flera smålökar på varje skuren bladdel.  Lökfjäll av lökar som krollilja, madonnalilja, kungslilja, panterlilja mm kan stickas i fuktig sand och varje lökfjäll kan då ge flera nya smålökar. 
Tina avslutade med att konstatera att man kan ta sticklingar av de allra flesta lökar, knölar och perenner. Det är viktigt att hålla föröknings hantverket levande. Och där kan vi alla göra en insats – pröva oss fram – våga experimentera och pröva att ta sticklingar även från de växter som vi är osäkra på om det alls går att ta sticklingar ifrån. Det är så vi alla lär oss mer….