Workshop: Bind en ståltrådsklocka

Söndag den 14 februari och torsdag den 18 februari 2016

I årets program erbjöds vi medlemmar en heldags workshop ledd av Marianne Svärd Häggvik och det fanns 2 tillfällen att välja mellan. Vi skulle få lära oss att tillverka ett växtskydd i form av en ståltrådsklocka.

Äntligen kanske vi kan lura ett och annat rådjur och få följa våra lökväxters väg upp ur jorden och hela vägen till blom! Men det fanns bara ett begränsat antal platser. Detta för att Marianne skulle hinna hjälpa oss när vi behövde rådfråga så att inte väntetiden skulle bli för lång. Oj så uppskattat detta var. Redan i början av januari var båda sammankomsterna fulltecknade och väntelistan fylldes snabbt på.

Vi samlades vid 10 och efter en välkomstfika gick Marianne igenom tekniken för luffarslöjd och hur vi skulle gå till väga för att få till våra klockor. Det skulle mätas upp en ansenlig mängd av ståltrådar av olika dimensioner och antal. Vi delade in oss i grupper och hjälptes åt att mäta och kapa. Att ståltråd kan vara så ”levande”. Den sprätte, trasslade och bråkade. Men efter lite trixande hade vi alla våra trådar under kontroll.

Först sattes alla ståndare, som utgör stommen på klockan, fast på en träplatta. Och under en djup och koncentrerad tystnad fortsatte byggandet av ett litet spindelnät för att fästa ihop ståndarna. Nu var vi framme vid lunch och Marianne hade fixat en smaskig pastasallad till oss alla. Efter ett par timmars pysslande var det skönt att vila både huvud, händer och axlar.

Men vilan blev inte lång. Vi hade ju en hel del kvar på våra klockor. Dags att få dit stomspiralen. Med lite hjälp av skosnöre kunde vi tämja även den. Sen började jobbet med de 16 trådarna som skulle viras runt ståndare och stomspiral. Här kunde det bli ordentligt trassligt. Men trägen vinner och till slut kunde vi en efter en fästa den sista tråden och nöjda konstatera att vi hann färdigt i god tid till 16 som var slutpunkten för denna lärorika dag. Och ändå hade vi hunnit med ytterligare en liten paus där vi fick njuta av Mariannes hembakta drömtårta.

Nu är det bara att vänta på att tjälen försvinner så att våra klockor kan stickas ner i backen. Och sen vågar snart, förhoppningsvis, de första tappra blommorna titta upp utan att behöva bli uppätna!